jag får smått ångest av att läsa bloggar om
hur bra livet leker för vissa för jag vet att det bara är ett spel. ingen aning om varför S gör så men... På bussen hem idag gick mina funderingar i 400... Om en vän säger till dig:
Jag har bett om ursäkt nu, så nu är det upp till dig om vi ä vänner eller inte, börjar man inte fundera då? Är man inte två om saken? Eller är det meningen att endast en ska kämpa för att hålla vänskapen vid liv? När man får höra något sådant, får man en liten känsla av att man var nog inte så mkt värd för människan iallafall... eller? har jag fel? Typ, aja
den här vänskapen ä inte så viktig så hon får göra som hon vill med den...Jag saknar S. Det gör jag. För det var trots allt hon som höll mig vid liv det senaste. och det är faktiskt tack vare henne jag är på Lenagården.... Men jag vet inte hur jag ska förklara allt för henne eller om/hur jag ska få rätsida på detta...
Linnea du glömde ringa idag och jag har försökt ringt dig utan svar .. :P call me
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar