She bring me back bad memories...

får en ruggig känsla. och jag vet inte vad det är för spel hon kör. jag gav upp nästan allt för henne. jag släppte allt jag ägde och hade för henne. jag gav mitt hjärta till henne. förra hösten klargjorde hon för mig att det kommer aldrig att ske. men jag tänkte, om jag kämpar lite längre. lite till. men jag hade inget mer att ge henne. jag ville inte ge upp.
nu när jag väl har kommit till insikt (as she wanted) att jag kommer aldrig få henne. få den tjejen som gjorde det lite lättare för mig att leva (eller gjorde hon det svårare) så är det nästan som att hon ger mig kalla handen? But why? Hade jag rätt, från början? Hade jag rätt att hon ville ha mig runt lillfingret, i ett koppel som hon kunde dra i när det passade henne, men inte släppa mig för långt? Nu har hon tappat kopplet, av misstag.. and look what happens? Im gone for her...

jag har insett att jag vill ha en tjej som uppskattar mig för den jag är. och det kan hon inte. bara den grejen att hon väljer den person som har mest pengar med minst empati, säger väl sig självt?

You’re out of my life, it cuts me like a knife
I’m wounded and it hurts